Känslomässig bergochdalbana.
Kategori: Allmänt
I morgon går Ica Näcken i Furudal i graven och istället blir vi Tempo. Det känns bitterljuvt ska jag erkänna. Jag känner att det kommer bli bra, just nu är det bara väldigt rörigt i butiken och känslorna är både högt och lågt samtidigt. Det är en aningen mycket stress och ovisshet just nu men vår nye chef S känns som en bra person och kommer bli en väldigt bra chef. Han känns som en sådan person som det faktiskt går att prata med och komma till om det skulle vara något.
Som butik kommer vi kunna erbjuda så många mer tjänster för kunden när spelbutiken "Oreboden" flyttar ner till oss på butiken efter årsskiftet och det ska bli otroligt roligt att få lära sig nya saker. Kl 14 idag ska samtliga ner på kassakurs och det ska bli spännande. Jag ska nämligen stå i kassan i morgon i flera timmar, en helt ny kassa med annat system än det jag är van vid. Känns både lite läskigt och roligt för jag kommer ju vara som en nybörjare igen.
Igår tackade Tore (en av våra Icachefer av oss med presenter) och det var riktigt jobbigt.. Det känns så konstigt att han inte ska vara kvar och vara våran chef. Han har ju vart det så länge nu och blivit vår fasta punkt och trygghet under åren. Han tycker att det är otroligt jobbigt att sluta och det har han sagt flera gånger och igår syntes det så tydligt på honom att jag fick gåshud ända från tårna och upp i hårbottnen. Jag fick lov att övertala mig själv att inte gråta och resten av dagen var mitt skinn tunt som äggskal och jag fick bita mig själv i läppen otaliga gånger.
Kycklingen med benet som bara åkte åt sidan fick jag lov att ta bort då det inte blev någon förbättring vad vi än försökte och det känns så otroligt sorgligt då den var så pigg och frisk i övrigt. Men jag är en sån där som inte klarar av att se ett djur lida och därför är jag också väldigt glad att jag klarar av att avliva när det behövs.
Vi fick låna en gammal hamsterbur av en vän då plastlådan de kvarvarande två kycklingarna bodde i började kännas lite trång så jag gjorde iordning den och flyttade över dem. Dagen därpå när jag kom ner för att fylla på mat och vatten låg en av kycklingarna död. Dagen innan hade den vart precis som vanligt, pigg och full av energi så nu hade vi bara en kyckling kvar. Då fick en av de snällaste hönsen flytta in till den lille som sällskap tills hen är stor nog att flytta in till resten av flocken i garaget.
Annars lunkar det mesta på som vanligt och jag trivs i vetskapen att det är höst och att allting saktar av lite. Nu blir det snart dags att börja elda i kaminen och mysa en stund framför elden i tjocka sockor med en kopp varm choklad.
Bjära växer så det knakar och har nu blivit så stor att hon kan hoppa upp i sängen hos oss själv. Kvällen/natten börjar med att hon ligger i sin korg på golvet, när jag måste gå upp på toaletten vid 04.30 ungefär så har hon på något magiskt vis lyckats smyga sig upp i sängen utan att någon märkt något. Och hon kan inte smyga. Jag tror inte att hon någonsin skulle kunna förstå innebörden av det ordet för när hon hoppar upp i sängen så märks det.
Min fina skitunge på pormenad. ❤
