furudalskan.blogg.se

Takdropp.

Kategori: Allmänt

 
Idag har det återigen vräkt ner snö där jag bor. Närmare 30 cm ska det visst ha vart. Tack o lov så är det plusgrader nu och jag kan höra genom fönstret där jag sitter att det droppar från taket. Hurra! Jag vill faktiskt inte ha mer snö nu fast att vi bor på ett ställe där vintern brukar kunna stanna in i April och ibland även Maj (det har t.o.m snöat i Juni nångång).
 
Dagen har bestått av bilresa in till Rättvik och det "lokala" apoteket, en fika tillsammans med lillebror J på Fricks i samma stad innan vi styrde hemåt och lagade till en jättegod köttfärssås vi tidigare aldrig provat.
Nu jobbar min kära B natt och jag har klämt i mig en skvätt Ben O Jerry till några avsnitt av The walking dead.

I morgon är det jobb som står på schemat igen och när jag och min mor har stängt butiken drar vi till Bageriet för att trycka i oss en varsinn pizza.

I senaste inlägget jag skrev har jag för mig att jag nämnde något om att jag måste lyssna på kroppen för att jag inte vill hamna där jag har varit tidigare.. med det menade jag att jag har bett min chef om att få gå ner lite i tid på jobbet en tid framöver. Jag har nyligen vart sjukskriven för bla psykisk ohälsa och utmattning/utbrändhet, så sent som för lite mer än en månad sedan t.o.m.
Jag var hemma i ungefär 10 veckor och efter medicinering som fick mig att börja funka mer "normalt" så kände jag mig mycket bättre och kände mig taggad på att börja jobba igen. Sagt och gjort så började jag med att jobba 25% de första två veckorna tillbaka och de följdes av två veckor på 50%. Det funkade fint och sen skulle jag börja jobba min vanliga tid igen. Jobbade fem dagar första veckan och så började det kännas dåligt igen. Utmattnings/utbrändhetsdelen i min sjukskrivning började göra sig påmind och symptomen för dessa började visa sig igen genom orkeslöshet, tyngd i kroppen och helst under ögonen. Det är svårt att beskriva hur det känns men jag upplever det som ett "tryck" under ögonen. Började bli hängig och få stresshuvudvärk, gjorde jag något för fort eller hade för bråttom så blev jag yrslig. Jag började dippa lite igen i min depression och tänkte då att det var lika bra att gå ner på tid och se om det skulle kunna göra det bättre så att det blev en mjukare ingång tillbaka till jobbet igen. Jag var helt enkelt för ivrig att börja jobba igen när jag borde ha varit hemma lite längre. Jag vill verkligen inte bli sjukskriven igen. Bara det var en enorm stress för mig, helst när det kom till försäkringskassan. Och då tror jag ändå att jag har vart en av dem som har haft tur med dem, de har inte varit särskilt jobbiga alls men det är det här med att känna att en blir synad med lupp. Så i sju veckor framåt har jag fått gå ner på tid så ska vi se hur det känns sen och om det behövs mer. Det känns bra hittils. Jag har inga långa dagar och inte så många dagar på rad. Så det känns som att jag kan fixa det!

Jag har tänkt skriva om depressionen och ångesten i ett eget inlägg senare, mest för min egen skull och för att få ur mig det. Så det kommer.
 
Nu ska jag krypa ner i sängen en stund och kika på en film innan det är dags att sova.
 
God kväll!
 
Kommentera inlägget här: