Maj månad.
Kategori: Allmänt
Idag har det vart riktigt Maj-väder. Regn och snö om vartannat. Känns sådär när det var så fint igår..
Iaf så har vi haft en hel del för oss sen sist! Jag tillsammans med min mor och moster (och Bjära såklart) bestämde oss för att gå kyrkstigen. Ingen av oss hade gjort det innan och jag har pratat med kusin L att göra det flera gånger men det har inte blivit av än. Vid 11 tiden i tisdags blev jag och hunden upplockade av mosters man och skjutsade till gammelstan i Norrboda där vi skulle börja vår vandring. Vädret var exemplariskt med varm sol och något svalare vind. Inte kallt utan helt överenskomligt lagomt. Vi gick längst grusvägen ner till gamla landsvägen och så tog vi vänster vid vattnet och fortsatte in i skogen efter grusvägen en bra bit innan vi svängde av in på en stig som gick alldeles jämse vattnet.
Kanterna kryllade av både tussilago och några vitsippor och känslan av vår bara förstärktes av fågelsång och sol. Helt underbart! Jag har bott i Furudal med omnejd större delen av mitt liv men det är ändå så många platser jag inte sett! Vi traskade på och kom slutligen in på en mindre stig som gick över rötter och gropar tills vi kom ut på ännu en grusväg där vi bestämde att vi skulle stanna för att mumsa lite på vår medhavda fika.
Efter en stunds fikande fortsatte vi promenaden och kom så småning om in på ännu en skogsstig. Mellan stora granar och grön, mjuk mossa slog känslan mig att det här är varför jag har skaffat hund! För att få komma ut såhär tillsammans med henne och upptäcka naturen tillsammans. Lyckan!
Efter en stunds promenerande på slingrande stigen så kom vi fram till ett lummigt område alldeles vid en liten å och den platsen var som tagen ur en saga!
Den här bilden beskriver Bjäras personlighet så jäkla bra.
"Skitglad"
Det stod såklart ett bord där som vi hade kunnat fika vid men ingen av oss hade ju som sagt gått här förut så det visste vi ju inte. Men nu vet vi. Det går inte att beskriva hur vackert det var på denna plats. Bilderna gör det inte rättvisa öht. Det måste ses med egna ögon.
Vi traskade iaf på efter en ganska sönderkörd gammal "kärrstig" (tror jag moster kallade det. En "stig" som använts förr i tiden för häst och vagn). Det var ganska blött här och vattnet i pölarna var så rent och klart att det gick att se ända ner till botten. Här tog vitsipporna över och det var bara så fint!
Tilllslut kom vi ut en liten bit ovanför kyrkan och fortsatte ner till kyrkan och satte oss vid borden för att vänta på att mosters man skulle komma och plocka upp oss igen. Kyrkstigen är ca 6 km lång och vi var ute i ungefär 2 timmar. Det var så härligt! Vi gjorde upp planer redan då att vi ska, om vädret tillåter, gå kärleksstigen kommande tisdag! Det ser jag fram emot och hoppas att vädret tänker skärpa till sig igen!
Måååål!
