En sån dag.
Kategori: Allmänt
För 14 dagar sen slutade jag med antidepressiva. Det har funkat bra och jag har bara haft milda utsättningssymptom till skillnad från förra gången. Men just idag, idag har vart en riktig skitdag. Inte nog med att jag inte längre äter Citalopram så är det såklart min tur i månaden nu och jag har både ont och känslorna spretar åt alla möjliga och omöjliga håll. Det går från att jag känner mig helt okej till att jag vill skrika, gråta och dö. Det kan vara så fruktansvärt avgrundssvart i ena stunden till att funka någorlunda i nästa. Jag tror nästan att jag är knäpp eller att jag håller på att bli.
Jag har läst lite om olika utsättningssymptom som andra har upplevt vid stopp av SSRI-läkemedel och typ alla stämmer in på mig. Lägger vi då på allt vad PMS innebär (för mig) så förstärker det ju bara de flesta symptomen som har med känslor att göra. Det är i sådana här stunder som jag funderar på vad jag har gett mig in på som försöker sluta med medicinen och om det verkligen är så klokt att göra det. Men jag vill. Jag vill klara mig utan dem och om jag inte försöker just det så vet jag ju inte om jag klarar det eller inte? Så jag får försöka bita ihop och jag tror ju att alla känslostormar kommer lugna sig om några dagar då det är över för den här månaden.
Jag är i grunden en känslomänniska som känner allt. Tar in och analyserar. Filtrerar genom hjärtat och det är förmodligen inte så bra då det påverkar mig så otroligt mycket. Det är vad som har vart så skönt med att äta citalopram också, tabletten trycker liksom ner känslorna och gör dem mer hanterbara. Men det är det som känns lite läskigt också. Alla dom känslorna som blivit undanstoppade och nertryckta måste ju komma fram och ut någong gång.. Och då måste jag ju ta itu med dem då. Eller funkar det inte så?
