Operationen.
Kategori: Allmänt
Men hej hörrni.
Nu var det ett tag sen igen och kanske på sin plats att komma med en uppdatering hur det har gått sen jag skrev sist.
Den 5/4 2021 var det faktiskt min tur! Jag blev inskriven på Mora lasarett tidigt på morgonen och fick direkt göra ett Covid-test för att de skulle vara säkra på att jag var frisk. En sköterska "hjälpte" mig för att få in bomullspinnen i näsan och tryckte så hårt att det small till och jag började blöda näsblod. Bra start..
En läkare kom in och målade på mig..
En läkare kom in och målade på mig..
Därefter var det en enda lång väntan och jag var så trött men kunde ändå inte sova då jag var alldeles för uppe i varv. Jag fick byta om och ett dropp sattes innan ännu lite mer väntan väntade. När det var dags blev jag rullad från rummet och till korridoren utanför operationsrummet där ännu en sköterska försökte sig på att sätta en infart och den här dagen var jag tydligen väldigt svårstucken för tillsist gav hon skrattande upp och sa att läkaren fick fixa det själv när jag var sövd.
Kom in på operationsrummet och blev presenterad för alla som skulle medverka och kommer nu inte ihåg ett endaste namn. Då jag var med i en studie så fick jag inte veta vilken operationsmetod det blev förrän jag låg där på bordet och det blev en sleeve. Masken åkte på och det tog inte lång tid förrän jag sov.
Vaknar av att läkaren säger mitt namn och att jag måste hjälpa till att komma över på den andra sängen igen vilket jag på något otroligt vis lyckas med trots att jag är alldeles borta.
Hamnar ute i korridoren och somnar genast om tills en sköterska kommer och vill kolla på urinblåsan med ultraljud och tycker att jag borde försöka gå på toaletten. Medvillig som jag är så ställer jag mig upp på golvet och är så yr att han får lov att ta tag i mig så att jag inte ska ramla. Kommer in på toaletten och inte en endaste liten droppe lyckas komma ut. Han hotar med att de kommer få lov att "tömma" mig manuellt om jag inte lyckas gå på toaletten inom en viss tid och sedan blir jag inskjutsad på rummet där jag somnar direkt. Vet inte hur många timmar jag sover innan det kommer in en sköterska för att kolla till mig och min rumsgranne och vi får alvedondropp. Känner att jag kanske ska försöka gå på toaletten igen och lyckas faktiskt få ur mig en skvätt denna gången. Är så otroligt trött och tar mig tillbaka till sängen igen där jag somnar om. Sover till och från hela natten, blir väckt emellanåt av nattsköterskorna och får prova att dricka lite vatten. Känns jobbigt och går nästan inte att svälja med tanke på ytspänningen men lyckas få i mig lite. De kollar urinblåsan och ser att jag har kissat sen sist och verkar nöjda. Jag kommer inte behöva tömmas. Är alldeles torr i halsen och tungan klibbar mot gommen. Kan knappt prata. Sover igen och blir väckt tdigt på morgonen då det är dags att prova lite frukost. Äter några skedar fil men det tar stopp ganska direkt så jag dricker lite proviva istället.
Det blir lunch och vi får prova lite soppa av något slag som faktiskt är godare än den ser ut och jag får sedan upp och gå lite i korridoren. Det är viktigt att röra på sig så snart man kan och jag blir snabbt alldeles slut. Det är svårt att kissa, det går men det tar tid och det är nästan omöjligt att "pressa".
Middagen hinner vi inte ens med för vi skrivs ut ganska tidigt och får åka hem. B hämtar mig ute på parkeringen och jag är så glad att vara påväg hemåt!
Trött men glad att operationen är över!
Det jag är mest förvånad över att jag inte var mer nervös än vad jag var. Jag är en sån som oroar sig big time men jag var inte rädd eller orolig öht. Över det hela taget har det gått riktigt bra och jag har fått må bra hela tiden. Efter några veckor kom min svärmor sjuksköterskan förbi och tog bort agrafferna och jäklar i min lilla låda vad ont det gjorde!
Var sjukskriven i fyra veckor vilket betydde att jag var tillbaka på jobbet i två veckor innan jag gick på fyra veckors semester! Helt fantastiskt!
Nu såhär 8 månader senare ångrar jag inte operationen en sekund! Jag är så otroligt tacksam över att jag fick göra den och jag mår så bra! Under åtta månader har jag sammanlagt (med flyt) gått ner 25,2 kg och det tickar fortfarande nedåt. (Allt som allt har jag gått ner 41,2 kg) Sakta men säkert. Och jag har inte bråttom. Det känns bättre att det får ta lite tid så att kanske huden hänger med lite lättare. Det bästa med det hela är att jag orkar så mycket mer. Jag vill så mycket mer. Det är lite som att jag vaknat från någon slags dvala och nu verkligen lever. Jag vill prova. Jag VÅGAR prova. Sen att jag knappt har något hår kvar kan jag leva med. Bara jag får känna så här.
Nu såhär 8 månader senare ångrar jag inte operationen en sekund! Jag är så otroligt tacksam över att jag fick göra den och jag mår så bra! Under åtta månader har jag sammanlagt (med flyt) gått ner 25,2 kg och det tickar fortfarande nedåt. (Allt som allt har jag gått ner 41,2 kg) Sakta men säkert. Och jag har inte bråttom. Det känns bättre att det får ta lite tid så att kanske huden hänger med lite lättare. Det bästa med det hela är att jag orkar så mycket mer. Jag vill så mycket mer. Det är lite som att jag vaknat från någon slags dvala och nu verkligen lever. Jag vill prova. Jag VÅGAR prova. Sen att jag knappt har något hår kvar kan jag leva med. Bara jag får känna så här.
Första bilden är i början på flyt och den andra är nu.
Första bilden är alldeles efter operationen och den andra från nu.
Det är en stor skillnad och jag känner skillnaden men det är genom bilder som dessa som jag faktiskt ser skillnaden.
